torsdag 5 november 2009
Slutspurten började
De tjänstemannarättsliga stadgandena godkändes alltså med över 3/4 majoritet (se föregående blogginlägg). Detta betyder att lagändringarna så småningom kommer i kraft.
Jag röstade mot paketets godkännande, därför att det bygger på fel ideologi, och det saknar den diskrimineringsparagraf som är nödvändig för att man skall kunna se vad bestämmelserna kommer att innebära.
När paketet förra gången förkastades, var det för att diskrimineringsparagrafen inte var tillfredsställande löst. Kyrkostyrelsen visste då att detta var orsaken. Nu kom i stort sett samma paket till kyrkomötet, lagutskottet hade visserligen gjort vissa förändringar också till det bättre (bl.a lektorsämbetet skonades nu).
Lagutskottets betänkande innehåller nog också sådant som behövs, men den anda av att "det måste godkännas nu" var massiv, t.o.m. de annars ganska tysta representanterna för HFD och HD (statsrådets repr) yttrade sig i tydlig riktning.
Diskrimineringsparagrafen är svår att författa så att alla parter är nöjda. Det är klart.
Men: vem tror nu att kyrkan någonsin får en diskrimineringsparagraf, som verkligen skyddar också dem som vill hålla fast vid klassisk kristen tro?
Kyrkomötet godkände en kläm som Stig Kankkonen föreslog som förpliktar kyrkostyrelsen att bereda en diskrimineringsparagraf. Jag röstade blankt, därför att samma sak redan ingick i lagutskottets betänkande. Men jag omfattar givetvis innehållet, även om jag inte hyser för stora förhoppningar.
Nästa vår (2010) kommer frågan om välsignelse av samkönade parförhållanden upp. Inom några år har vi - som jag tror - enkönade äktenskap också i Finland - och då aktualiseras många frågor, även om välsignelsen (som sannolikt till en början föreslås handla om "pastorala direktiv" från biskopsmötets/biskoparnas sida) blir frivillig.
Men sen kommer frågan om registrerade par kan godkännas som faddrar, om homosexuella äktenskap i framtiden godkänns av kyrkan (t.ex. just som faddrar, som anställda, som präster eller biskopar). Kyrkan måste ta ställning i sakfrågan, det räcker inte med "pastorala direktiv".
Idag valde vi också medlemmar i Kyrkans utrikesråd fram till 2013. Beredningen (elektorerna) föreslog Sixten Ekstrand som ordinarie, och Åsa A. Westerlund som suppleant. Dessa valdes också.
Vid behandlingen idag föreslag jag återval av Gunnar Grönblom nu med hänvisning till att ingen slår honom i kunskap om europeiska kyrkor och den tidigare nämnda arbetsgruppen. Detta hade jag meddelat gruppen redan före kyrkomötet.
Kyrkans budget godkändes också. Två ekonomiska motioner, den ena understöd till kyrkan i Petroskoi, och den andra ett anslag om knappt 20 000 euro för radiering av Tomasmässans gudstj (finska) i Radio Dei godkändes (kyrkan i Petrskoi får fen rikskollekt).
Förvaltningsutskottets betänkande angående utvecklingen av kyrkans centralförvaltning blev en intressant diskussion mellan biskop Huovinen och förvaltningsutskottet (med biskop Heikka i spetsen). En iakttagelse var att de förr så solidariskt eniga biskoparna nu - låt vara under hövliga och sakliga former - uppenbart är oense om hur förvaltningen skall utvecklas.
En av linjerna är att biskoparna vill slå vakt om biskopsmötets arbetsförmåga, men också profilering som biskoparnas möte. Vissa avgöranden skulle också flytta dit. En annan linje är att man vill centralisera beredningen genom att höja kyrkostyrelsens roll i sammanhanget.
Denna fråga är för stor för att kort redogöra för här. Beslutet blev i alla fall att frågan hänförs till kyrkomötet för att fortsätta utvecklandet av centralförvaltningen (inte nödvändigtvis i linje med de riktlinjer som förvaltningsutskottet hade försökt dra upp).
Utan att försöka rikta några beskyllningar åt ett eller annat håll, kan man inte undgå att se att det hela tiden (under alla dessa år) funnits en spänning (åtminstone ideell) mellan biskopsmötet och kyrkostyrelsen. Denna "spänning" gäller kanske närmast frågan om man skall utveckla en centralstyrelse för kyrkan och höja kyrkostyrelsens position, eller om man skall välja att fördela makt och beslutsfattning på olika enheter. Med spänning menar jag inte dåliga relationer, biskopar sitter ju med i kyrkostyrelsen med ärkebiskopen i spetsen. Jag avser närmast att vid en fördelning av beslutsområden och beredning så har en diskussion förts mellan kyrkostyrelse - biskopsmöte - kyrkomöte. Till detta kommer ju också diskussionen mellan centralförvaltningens roll i förhållande till stiftens egen förvaltning.
Det är klart att kyrkan behöver en vettig förvaltning. Kyrkan behöver också synergi, så att man koncentrerar resurser (både personella och ekonomiska). Men centralförvaltningen får inte bli ett självändamål.
All förvaltning måste sträva till att kyrkan skall kunna utföra sin egentliga uppgift: döpa och lära, förkunna evangeliet om Jesus Kristus.
På kvällen var kyrkomötet inbjudet till Åbo stad. Jag deltog inte på grund av stark förkylningskänsla, och kanske litet mera än en känsla..
Ett allmänt slutintryck är att attityderna hårdnar i kyrkomötet. VIsserligen finns vänskapen och kollegialiteten där, men mycket lätt uppstår i diskussionerna spänningar och olika former av "känslolås". Vår kyrka står inför stora utmaningar.
För en konservativ kristen stängs allt flera dörrar. Jag hoppas vår nya biskop från början väljer en annan väg.
Kyrkomötets höstsession avslutas fredag eftermiddag.
Henrik
tisdag 3 november 2009
Paketet
Idag har de tjänstemannarättsliga stadgandena behandlats, allmän diskussion fördes från kl 13 till kl 17.10.
Diskussionen som fördes var enligt min mening ganska mångsidig, men också på något sätt väldigt laddad. Folk kommenterade halvhögt vissa uttalanden, och motsättningarna är stora.
Lagutskottets ordförande Pirjo Pyhäjärvi (jurist och förvaltningsdomare) höll ett inledande anförande. Det var enligt min mening på många sätt ett bra tal, klokt, sakligt, redigt och utmärkt framfört.
Efter henne talade Pekka Lahdenperä, vicehäradshövning och jurist och medlem i lagutskottet, som tillsammans med Leif Nummela inte hade ställt sig bakom Lagutskottets majoritet, utan som kom med ett avvikande yttrande. Hans anförande var mycket bra, sakligt uppbyggt och mycket innehållsrikt. I sitt anförande hänvisade han till emeritusprofessor Ilkka Saraviitas utlåtande, som några av oss ombud hade bett om. Hans enda chans var att lyfta in Saraviitas text i sitt anförande och be om ordf.s lov att dela ut det åt ombuden.
Saraviitas utlåtande var en het potatis, någon tyckte till och med att det var otillbörligt att komma med ett sakutlåtande i detta skede. Pekka Lahdenperä förklarade att han och Leif Nummela först efter att de lämnat in sitt avvikande yttrande kom att fundera över hållbarheten i vissa argument.
Saraviitas utlåtande kritiserades öppet av flera "tunga" jurister: Risto Voipio, ecklesiastikråd och kyrkans ledande jurist, HFD-ledamoten Irma Telivuo. Också juridiskt sakkunnige Esko (med HD.bakgrund, måste kontrolleras) menade att Saraviita har fel.
Leif Nummelas tal, där han varnade för faran att "i blindo" gå in för statens diskrimineringsparagraf (som gäller om inte kyrkan föreslår en egen formulering som beaktar kyrkans intressen!), retade upenbart många. Nummela ansåg att utvecklingen tydligt går mot den som redan skett i Sverige, och att kyrkan absolut behöver ett skydd. Detta tyckte många inte om att höra och Nummela blev kritiserad för att måla upp "skräckbilder och -scenarier" när han frågade om de som tänker rösta för ett paket utan diskrimineringsparagraf verkligen har insett vad som kan komma.
Teuvo Riikonen, rektor för Säminge-institutet (nära Nyslott) talade om den andlighet som växer nerifrån. Han använde bilden av ett hav där ytströmmarna rör sig åt ett håll, men på djupet finns det andra strömmar som rör sig kanske i helt motsatt riktning. Han klagade över att kyrkan saknar andliga ledare och ett andligt ledarskap, hans tal kom att uppfattas som kritiskt mot ärkebiskopen, och ärkebiskopen sade offentligt att Riikonen bör hålla sig till sak och föreföll inte att se på vilket sätt Riikonens tal anknyt till den fråga som behandlades.
Min bedömning av talet var att det förvisso var ganska fritt, men att Riikonen ville betona det faktum att man inte med regler och direktiv ovanifrån kan lösa sådana frågor som växer nerifrån - såsom andligheten gör, och många av samhällets djupa rörelser: arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen osv osv. Stämningen i salen kanske bidrog till att det som var avsett som humor inte mottogs som sådant, utan alltför bokstavligt.
I flera inlägg betonades vikten av man nu godkänner paketet, och att vi skall återvända till diskrimineringsparagrafen senare.
Stig Kankkonen höll ett vägande inlägg, som utmynnade i förslaget att man bör behandla frågorna som en helhet och i denna helhet bör diskrimineringsparagrafen ingå. Han föreslår i den fortsatta behandlingen att ärendet återremitteras till kyrkostyrelsen för ny beredning och komplettering så att detta (diskrimineringsparagrafen) är med.
MIn bedömning är att Kankkonens förslag kan bli ett "kompromissförslag", men att man i första hand försöker få igenom lagutskottets förslag nu.
Enligt min mening är paketet problematiskt både därför att vi inte har någon uppfattning om hur diskrimineringsparagrafen ser ut, inte vet om den blir godkänd, och särskilt också därför att det tjänstemannarättsliga paketet bygger på ett tänkande som är baserat på ett tjänstemannatänkande. Jag kan heller inte komma ifrån uppfattningen att det hör samman med ett underlättande av att bryta tjänsteförhållanden, och min oro gäller givetvis också det faktum att detta kan komma att gälla personer - läs präster främst - med klassisk kristen trosuppfattning.
I morgon fortsätter behandlingen av detta paket, och det är viktigt att be om vishet och ledning nu.
Jag tror ju att alla starka vindar blåser åt ett visst håll, dvs så att paketet skall godkännas.
För mig är det oerhört viktigt att diskrimineringsfrågan, som bör lösas i ljuset av kyrkans tro och bekännelse (vi bör ha en egen formulering därför att kyrkan i ett postmodern samhälle representerar andra värden), hålls samman med det övriga paketet. Samtidigt tycker jag att det bästa skulle vara att skrota paketet, men lösa vissa öppna frågor genom att lagstifta om tjänsteförhållanden och om diskriminering.
Kyrkan bör skapa förutsättningar för försonliga lösningar - det får inte vara ett lagbrott att försöka leva kristet och följa sin övertygelse. Det får heller inte bli omöjligt att försöka finna lösningar som passar parter med olika uppfattning.
Må Gud hålla sin hand över vår kyrka. Många uttrycker i enskilda diskussioner sin oro över kyrkans enhet och för en framtid för väckelsekristna i en kyrka, som med ganska hård hand går åt många "gammaltroende" kristna.
I utskottsarbetet har frågan om dop med endast en fadder i speciella fall behandlats. Varje person, som skall döpas, bör ha minst två faddrar - det finns situationer när det är svårt. I sådana undantagsfall skall det kunna bli möjligt enligt initiativet, men som ett undantag, inte som en regel. Men denna fråga skall behandlas ännu i plenum.
I kulisserna diskuteras hela tiden ärkebiskopsvalet. Tillsvidare är det bara en kandidat (Seppo Rissanen) som har ställts upp, men några namn nämns flitigt. Det kan ännu dyka upp något biskopligt namn, och kanske ännu något annat.
Henrik
Diskussionen som fördes var enligt min mening ganska mångsidig, men också på något sätt väldigt laddad. Folk kommenterade halvhögt vissa uttalanden, och motsättningarna är stora.
Lagutskottets ordförande Pirjo Pyhäjärvi (jurist och förvaltningsdomare) höll ett inledande anförande. Det var enligt min mening på många sätt ett bra tal, klokt, sakligt, redigt och utmärkt framfört.
Efter henne talade Pekka Lahdenperä, vicehäradshövning och jurist och medlem i lagutskottet, som tillsammans med Leif Nummela inte hade ställt sig bakom Lagutskottets majoritet, utan som kom med ett avvikande yttrande. Hans anförande var mycket bra, sakligt uppbyggt och mycket innehållsrikt. I sitt anförande hänvisade han till emeritusprofessor Ilkka Saraviitas utlåtande, som några av oss ombud hade bett om. Hans enda chans var att lyfta in Saraviitas text i sitt anförande och be om ordf.s lov att dela ut det åt ombuden.
Saraviitas utlåtande var en het potatis, någon tyckte till och med att det var otillbörligt att komma med ett sakutlåtande i detta skede. Pekka Lahdenperä förklarade att han och Leif Nummela först efter att de lämnat in sitt avvikande yttrande kom att fundera över hållbarheten i vissa argument.
Saraviitas utlåtande kritiserades öppet av flera "tunga" jurister: Risto Voipio, ecklesiastikråd och kyrkans ledande jurist, HFD-ledamoten Irma Telivuo. Också juridiskt sakkunnige Esko (med HD.bakgrund, måste kontrolleras) menade att Saraviita har fel.
Leif Nummelas tal, där han varnade för faran att "i blindo" gå in för statens diskrimineringsparagraf (som gäller om inte kyrkan föreslår en egen formulering som beaktar kyrkans intressen!), retade upenbart många. Nummela ansåg att utvecklingen tydligt går mot den som redan skett i Sverige, och att kyrkan absolut behöver ett skydd. Detta tyckte många inte om att höra och Nummela blev kritiserad för att måla upp "skräckbilder och -scenarier" när han frågade om de som tänker rösta för ett paket utan diskrimineringsparagraf verkligen har insett vad som kan komma.
Teuvo Riikonen, rektor för Säminge-institutet (nära Nyslott) talade om den andlighet som växer nerifrån. Han använde bilden av ett hav där ytströmmarna rör sig åt ett håll, men på djupet finns det andra strömmar som rör sig kanske i helt motsatt riktning. Han klagade över att kyrkan saknar andliga ledare och ett andligt ledarskap, hans tal kom att uppfattas som kritiskt mot ärkebiskopen, och ärkebiskopen sade offentligt att Riikonen bör hålla sig till sak och föreföll inte att se på vilket sätt Riikonens tal anknyt till den fråga som behandlades.
Min bedömning av talet var att det förvisso var ganska fritt, men att Riikonen ville betona det faktum att man inte med regler och direktiv ovanifrån kan lösa sådana frågor som växer nerifrån - såsom andligheten gör, och många av samhällets djupa rörelser: arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen osv osv. Stämningen i salen kanske bidrog till att det som var avsett som humor inte mottogs som sådant, utan alltför bokstavligt.
I flera inlägg betonades vikten av man nu godkänner paketet, och att vi skall återvända till diskrimineringsparagrafen senare.
Stig Kankkonen höll ett vägande inlägg, som utmynnade i förslaget att man bör behandla frågorna som en helhet och i denna helhet bör diskrimineringsparagrafen ingå. Han föreslår i den fortsatta behandlingen att ärendet återremitteras till kyrkostyrelsen för ny beredning och komplettering så att detta (diskrimineringsparagrafen) är med.
MIn bedömning är att Kankkonens förslag kan bli ett "kompromissförslag", men att man i första hand försöker få igenom lagutskottets förslag nu.
Enligt min mening är paketet problematiskt både därför att vi inte har någon uppfattning om hur diskrimineringsparagrafen ser ut, inte vet om den blir godkänd, och särskilt också därför att det tjänstemannarättsliga paketet bygger på ett tänkande som är baserat på ett tjänstemannatänkande. Jag kan heller inte komma ifrån uppfattningen att det hör samman med ett underlättande av att bryta tjänsteförhållanden, och min oro gäller givetvis också det faktum att detta kan komma att gälla personer - läs präster främst - med klassisk kristen trosuppfattning.
I morgon fortsätter behandlingen av detta paket, och det är viktigt att be om vishet och ledning nu.
Jag tror ju att alla starka vindar blåser åt ett visst håll, dvs så att paketet skall godkännas.
För mig är det oerhört viktigt att diskrimineringsfrågan, som bör lösas i ljuset av kyrkans tro och bekännelse (vi bör ha en egen formulering därför att kyrkan i ett postmodern samhälle representerar andra värden), hålls samman med det övriga paketet. Samtidigt tycker jag att det bästa skulle vara att skrota paketet, men lösa vissa öppna frågor genom att lagstifta om tjänsteförhållanden och om diskriminering.
Kyrkan bör skapa förutsättningar för försonliga lösningar - det får inte vara ett lagbrott att försöka leva kristet och följa sin övertygelse. Det får heller inte bli omöjligt att försöka finna lösningar som passar parter med olika uppfattning.
Må Gud hålla sin hand över vår kyrka. Många uttrycker i enskilda diskussioner sin oro över kyrkans enhet och för en framtid för väckelsekristna i en kyrka, som med ganska hård hand går åt många "gammaltroende" kristna.
I utskottsarbetet har frågan om dop med endast en fadder i speciella fall behandlats. Varje person, som skall döpas, bör ha minst två faddrar - det finns situationer när det är svårt. I sådana undantagsfall skall det kunna bli möjligt enligt initiativet, men som ett undantag, inte som en regel. Men denna fråga skall behandlas ännu i plenum.
I kulisserna diskuteras hela tiden ärkebiskopsvalet. Tillsvidare är det bara en kandidat (Seppo Rissanen) som har ställts upp, men några namn nämns flitigt. Det kan ännu dyka upp något biskopligt namn, och kanske ännu något annat.
Henrik
måndag 2 november 2009
Måndagens mangling
Idag har vi haft en ganska intensiv dag i kyrkomötet.
Plenum, utskottsarbeten, plenum, och dessutom besök av undervisningsministeriets kanslichef.
Behandlingen idag har varit remissdebatter, så att utskotten med remissdebatten som vägledning skall kunna åstadkomma ett betänkande, som sedan ligger till grund för behandlingen.
Idag har ekonomiska motioner (bl.a bidrag till kyrkbygget i Petroskoi) varit föremål för diskussion. En översikt av kyrkans ekonomichef Leena Rantanen om kyrkans ekonomiska situation hörde också till (kyrkan måste inse realiteterna, vissa församlingar har kunnat förutse den situation som kommit, andra församlingar har det mycket svårt).
Idag diskuterades också en återinföring av Annandag pingst - men frågan sändes till Allmänna utskottet (vilket är en signal om att den inte tas på allvar..).
Idag diskuterades också ett avtal mellan Ev.luth. kyrkan och Metodistkyrkan, de flesta lovordade det, men Lasse Marjokorpi framhöll att texten innebär att såväl den lutherska kyrkan som metodismen kompromissar med sin övertygelse, positionen förskjuts. Han rekommenderade kristen gemenskap, men inte full nattvardsgemenskap.
I morgon kommer tjänstemannastadgarna upp kl. 13.
Vindarna är snåla, man vill verkligen inte att diskriminering (enligt sin egen definition) ska förekomma. För en del betyder detta detsamma som samarbetstvång, för andra innebär det främst att kyrkan måste definiera sin ståndpunkt i det postmoderna samhället.
Jag återkommer - dagens diskussioner är ju bara förberedande.
Henrik
Plenum, utskottsarbeten, plenum, och dessutom besök av undervisningsministeriets kanslichef.
Behandlingen idag har varit remissdebatter, så att utskotten med remissdebatten som vägledning skall kunna åstadkomma ett betänkande, som sedan ligger till grund för behandlingen.
Idag har ekonomiska motioner (bl.a bidrag till kyrkbygget i Petroskoi) varit föremål för diskussion. En översikt av kyrkans ekonomichef Leena Rantanen om kyrkans ekonomiska situation hörde också till (kyrkan måste inse realiteterna, vissa församlingar har kunnat förutse den situation som kommit, andra församlingar har det mycket svårt).
Idag diskuterades också en återinföring av Annandag pingst - men frågan sändes till Allmänna utskottet (vilket är en signal om att den inte tas på allvar..).
Idag diskuterades också ett avtal mellan Ev.luth. kyrkan och Metodistkyrkan, de flesta lovordade det, men Lasse Marjokorpi framhöll att texten innebär att såväl den lutherska kyrkan som metodismen kompromissar med sin övertygelse, positionen förskjuts. Han rekommenderade kristen gemenskap, men inte full nattvardsgemenskap.
I morgon kommer tjänstemannastadgarna upp kl. 13.
Vindarna är snåla, man vill verkligen inte att diskriminering (enligt sin egen definition) ska förekomma. För en del betyder detta detsamma som samarbetstvång, för andra innebär det främst att kyrkan måste definiera sin ståndpunkt i det postmoderna samhället.
Jag återkommer - dagens diskussioner är ju bara förberedande.
Henrik
lördag 31 oktober 2009
Kyrkomötets höstsession
Här kommer några rader om kyrkomötets höstsession. En fullständig föredragningslista finns på www.evl.fi/kirkolliskokous
- Överföring av Strömfors församling till St. Michels stift.
Från stiften
- Återinförande av Annandag pingst
Från utskotten
Övriga ärenden
Till dessa frågor kan även vissa andra frågor komma upp (utskottsbetänkanden när/om de blir klara). På den finska hemsidan kan du också se när olika frågor behandlas.
Några kommentarer:
Allmänt kan sägas om kyrkans ekonomi att jag tror att kyrkan går mot svårare tider. Det är ganska klart att om det går dåligt för 100% av folket, så går det dåligt för 70-75% av folket, det handlar principiellt om samma tendenser, och i stort sett om samma personer (i samhället och i kyrkan). Samfundsskatten har rasat, vilket drabbar kyrkan. Församlingar varit tvungna att använda egna skattemedel för begravningsväsendet, vilket borde täckas i stort sett med de medel som kommer från kyrkans andel av samfundsskatten.
Jag tror att detta på sikt leder tlll en nödvändig omstrukturering av kyrkan, med färre anställda och mera frivilllighet som resultat. Däremot tror jag inte på den alltför ofta inslagna vägen: att göra allt större enheter, vilket tyvärr drabbar verksamheten-
Annandag pingst
Från två stift har det kommit initiativ om återinförande av annandag pingst. Jag kommer att stöda detta initiativ. Jag tror dock inte att det är en lätt sits, det har också samhälleliga konsekvenser när kyrkan spleade bort denna dag i tiden.
Det är teologiskt konsevent, anser jag, att julen, påsken och pingsten har två firningsdagar. Litet schematiskt och förenklat kunde man kanske säga att den första handlar om högtidens firningsämne, vad Gud har gjort, och den andra dagen talar om dess följder för oss. Jag tror att det kommer en tid när kyrkan inte kan vänta sig att samhället vandrar “hand i hand” med kyrkan. Då måste kyrkan ändå slå vakt om sin egenart.
Tjänstemannarättsliga paketet
Detta håller på att bli en långkörare. Problemet med detta är, som jag ser det, att man gör prästen till en (kommunal) tjänsteman, anställd av kyrkan men till sitt väsen en tjänsteman. Ämbetsteologin körs ner.
Prof. Ilkka Saraviita har i ett begärt utlåtande sagt att kyrkan a) inte alls behöver gå in för en förändring på grund av samhällets lagstiftning som det felaktigt har sagts, b) allra minst behöver ha bråttom. Han hävdar också att hela paketet är bristfälligt berett, bl.a ett av Grundlagsutskottets viktiga betänkanden är inte alls behandlat, däremot bygger framställningen delvis på inadekvata jämförelser.
Jag tror att en mycket viktig fråga i detta gäller frågan om diskriminering. Kyrkan måste behålla denna fråga i egna händer, det handlar bl.a. Om hur kyrkan kan hantera ämbetsfrågan, homosexualiteten och prästers moraliska status osv. Det är viktigt att kyrkan inte “säljer sig” åt samhälle, så att samhällets rättsinstanser skall avgöra vad som är kristen trosutövning och vad som inte är det.
Det är en svår fråga, med många olika åsikter. Viktigt är att kyrkan, som har beviljats långt gående inre autonomi, bevarar och bevakar sin frihet att vara kristen, mitt i en tid av postmodernitet. Att det finns frågor som lösas “kongruent” med samhällets lagstiftning är en annan sak. Det kan gälla språklagstiftning, förvaltningsprinciper osv. Men det får inte innebära att kyrkan blir religiöst eller etiskt neutral.
Så: knäpp händerna och kavla upp ärmarna säger jag till mig själv och alla andra.
Henrik
- Budgetförslag för år 2010, verksamhets- och ekonomiplan för åren 2010-2012
- Kyrkostyrelsens framställningar
- Överföring av Strömfors församling till St. Michels stift.
Från stiften
- Återinförande av Annandag pingst
Från utskotten
- Lagutskottets betänkande 2/2009 (de s.k. Tjänstemannarättsliga stadgandena)
- Godkännande av ny arbetsordning för kyrkomötet
Övriga ärenden
- bl.a val av medlemmar i Kyrkans utrikesråd (för de medl och suppl som är i tur att avgå)
Till dessa frågor kan även vissa andra frågor komma upp (utskottsbetänkanden när/om de blir klara). På den finska hemsidan kan du också se när olika frågor behandlas.
Några kommentarer:
Allmänt kan sägas om kyrkans ekonomi att jag tror att kyrkan går mot svårare tider. Det är ganska klart att om det går dåligt för 100% av folket, så går det dåligt för 70-75% av folket, det handlar principiellt om samma tendenser, och i stort sett om samma personer (i samhället och i kyrkan). Samfundsskatten har rasat, vilket drabbar kyrkan. Församlingar varit tvungna att använda egna skattemedel för begravningsväsendet, vilket borde täckas i stort sett med de medel som kommer från kyrkans andel av samfundsskatten.
Jag tror att detta på sikt leder tlll en nödvändig omstrukturering av kyrkan, med färre anställda och mera frivilllighet som resultat. Däremot tror jag inte på den alltför ofta inslagna vägen: att göra allt större enheter, vilket tyvärr drabbar verksamheten-
Annandag pingst
Från två stift har det kommit initiativ om återinförande av annandag pingst. Jag kommer att stöda detta initiativ. Jag tror dock inte att det är en lätt sits, det har också samhälleliga konsekvenser när kyrkan spleade bort denna dag i tiden.
Det är teologiskt konsevent, anser jag, att julen, påsken och pingsten har två firningsdagar. Litet schematiskt och förenklat kunde man kanske säga att den första handlar om högtidens firningsämne, vad Gud har gjort, och den andra dagen talar om dess följder för oss. Jag tror att det kommer en tid när kyrkan inte kan vänta sig att samhället vandrar “hand i hand” med kyrkan. Då måste kyrkan ändå slå vakt om sin egenart.
Tjänstemannarättsliga paketet
Detta håller på att bli en långkörare. Problemet med detta är, som jag ser det, att man gör prästen till en (kommunal) tjänsteman, anställd av kyrkan men till sitt väsen en tjänsteman. Ämbetsteologin körs ner.
Prof. Ilkka Saraviita har i ett begärt utlåtande sagt att kyrkan a) inte alls behöver gå in för en förändring på grund av samhällets lagstiftning som det felaktigt har sagts, b) allra minst behöver ha bråttom. Han hävdar också att hela paketet är bristfälligt berett, bl.a ett av Grundlagsutskottets viktiga betänkanden är inte alls behandlat, däremot bygger framställningen delvis på inadekvata jämförelser.
Jag tror att en mycket viktig fråga i detta gäller frågan om diskriminering. Kyrkan måste behålla denna fråga i egna händer, det handlar bl.a. Om hur kyrkan kan hantera ämbetsfrågan, homosexualiteten och prästers moraliska status osv. Det är viktigt att kyrkan inte “säljer sig” åt samhälle, så att samhällets rättsinstanser skall avgöra vad som är kristen trosutövning och vad som inte är det.
Det är en svår fråga, med många olika åsikter. Viktigt är att kyrkan, som har beviljats långt gående inre autonomi, bevarar och bevakar sin frihet att vara kristen, mitt i en tid av postmodernitet. Att det finns frågor som lösas “kongruent” med samhällets lagstiftning är en annan sak. Det kan gälla språklagstiftning, förvaltningsprinciper osv. Men det får inte innebära att kyrkan blir religiöst eller etiskt neutral.
Så: knäpp händerna och kavla upp ärmarna säger jag till mig själv och alla andra.
Henrik
fredag 8 maj 2009
Kyrkomötets vårsession 2009
Idag avslutas kyrkomötet. Det har varit långa dagar. Större frågor och mindre frågor.
För min del har det varit mycket utskottsarbete och de avgörande frågorna behandlas i salen först i höst. En av långkörarna är förnyelse av de tjänstemannarättsliga stadganden som i utskottet i mycket kommit att kulminera i diskussionerna om en diskrimineringsparagraf för kyrkan.
En av de konkreta frågeställningar gäller frågan om kyrkans lagstiftning och dess förhållande till allmän lag. De rättegångar som pågått under ett par år nu beror på att kyrkan inte har en egen i lagtext införd markering av vad som kyrkan uppfattar som diskriminering. Då gäller allmän lag. Då prövas också vad som är diskriminering eller trosutövning i allmän domstol, vilket nu som känt har skett.
Några av oss i konstitutionsutskottet anser att kyrkan absolut måste definiera vad som ur kyrkans synvinkel är diskriminering. Dit hör ju bl.a en annan syn på religionsfriheten. Det är en i grundlagen tryggad rättighet, men den kan ju inte inom kyrkan tillämpas så att var och en får tro vad han eller hon vill. Att förutsätta kristen tro och medlemskap i kyrkan är inte diskriminering.
En annan frågeställning som står för dörren är äktenskapet. Om - eller när - äktenskapslagen ändras i könsneutral riktning, kan det betyda att kyrkan inte längre utan diskrimineringsparagraf kan hävda det heterosexuella monogama äktenskapet som enda acceptabla form av äktenskapliga förbund.
En med diskrimineringen nära förbunden fråga gäller religionsutövning. Där tillämpas inte för den evangelisk-lutherska kyrkans i Finland del lagen om jämställdhet, dvs just när det gäller religionsutövning.
En diskrimineringsparagraf skulle åtminstone innebära att frågan skulle kunna hållas som en övertygelsefråga, och en fråga inom kyrkan.
Naturlgtvis bör det sägas att kyrkan har en mycket strängare syn på vad diskriminering är än samhället. Det handlar inte bara om det som är skrivet i lag, det handlar om bakomliggande attityder, det handlar om hjärtat.
Men uppfattningarna går djupt isär i dagens kyrka.
De värsta tappningen - enligt min syn - är den rätt allmänt utbredda uppfattningen att samhällets lagstifning utgör normen, och att kyrkan med kvalificerad majoritet måste stagda om avvikelser. Detta skulle leda till det huvudlösa förfarandet att kyrkan skulle vara tvungen att godkänna sin egen syn på nytt med valificerad majoritet i kyrkomötet, t.ex. vad äktenskapssynen beträffar!
Och, som ett ombud i utskottet sade, det finns knappast en enda fråga där kyrkan i dagens läge är enig.
I höst väntar alltså svåra frågor. Förnyelse av de tjänstemannarättsliga stadgandena är en nödvändighet till vissa punkter, men problemet är att en annan syn inför på t.ex. prästen, som i hög gra blir en tjänsteman. Kyrkans tro och undervisning tenderar att bli juridiska frågor, medan de ju är teologiska frågor.
Pekka Huokuna valdes till nytt ecklesiastikråd. Idag väljs ny medlem till kyrkostyrelsen efter Huokuna. Pekka Särkiö var den andra kandidaten, han fick 39 röster, medan Huokuna fick 65 (ur minnet taget, ungefärligt så!)
Eftersom rapporteringar från kyrkomötet finns på kyrkans hemsida, redogör jag inte i detalj för alla frågor. Jag ber dem som vill veta att ta kontakt, här i kommentaren, eller per mail.
Idag är det biskop Gustav Björkstrands sista dag i kyrkomötet som ordinarie biskop i Borgå stift. Det är ännu ganska långt kar tills han pensioneras.
Kyrkomötesgruppen kommer att uppvakta biskopen, även om uppvaktningarna sedan när den tiden är inne kommer att bli flera och större.
Det har varit det ena och det andra under de senaste åren - nu skall vi se framåt och se vad Gud har i beredskap för oss envar.
Men jag vill önska biskop Gustav Guds välsignelse, hälsa och krafter för nya uppgifter och meningsfulla dagar och år!
Henrik
P.S. Publicerade denna i misstag på min "normala" blogg, här hör den hemma.
För min del har det varit mycket utskottsarbete och de avgörande frågorna behandlas i salen först i höst. En av långkörarna är förnyelse av de tjänstemannarättsliga stadganden som i utskottet i mycket kommit att kulminera i diskussionerna om en diskrimineringsparagraf för kyrkan.
En av de konkreta frågeställningar gäller frågan om kyrkans lagstiftning och dess förhållande till allmän lag. De rättegångar som pågått under ett par år nu beror på att kyrkan inte har en egen i lagtext införd markering av vad som kyrkan uppfattar som diskriminering. Då gäller allmän lag. Då prövas också vad som är diskriminering eller trosutövning i allmän domstol, vilket nu som känt har skett.
Några av oss i konstitutionsutskottet anser att kyrkan absolut måste definiera vad som ur kyrkans synvinkel är diskriminering. Dit hör ju bl.a en annan syn på religionsfriheten. Det är en i grundlagen tryggad rättighet, men den kan ju inte inom kyrkan tillämpas så att var och en får tro vad han eller hon vill. Att förutsätta kristen tro och medlemskap i kyrkan är inte diskriminering.
En annan frågeställning som står för dörren är äktenskapet. Om - eller när - äktenskapslagen ändras i könsneutral riktning, kan det betyda att kyrkan inte längre utan diskrimineringsparagraf kan hävda det heterosexuella monogama äktenskapet som enda acceptabla form av äktenskapliga förbund.
En med diskrimineringen nära förbunden fråga gäller religionsutövning. Där tillämpas inte för den evangelisk-lutherska kyrkans i Finland del lagen om jämställdhet, dvs just när det gäller religionsutövning.
En diskrimineringsparagraf skulle åtminstone innebära att frågan skulle kunna hållas som en övertygelsefråga, och en fråga inom kyrkan.
Naturlgtvis bör det sägas att kyrkan har en mycket strängare syn på vad diskriminering är än samhället. Det handlar inte bara om det som är skrivet i lag, det handlar om bakomliggande attityder, det handlar om hjärtat.
Men uppfattningarna går djupt isär i dagens kyrka.
De värsta tappningen - enligt min syn - är den rätt allmänt utbredda uppfattningen att samhällets lagstifning utgör normen, och att kyrkan med kvalificerad majoritet måste stagda om avvikelser. Detta skulle leda till det huvudlösa förfarandet att kyrkan skulle vara tvungen att godkänna sin egen syn på nytt med valificerad majoritet i kyrkomötet, t.ex. vad äktenskapssynen beträffar!
Och, som ett ombud i utskottet sade, det finns knappast en enda fråga där kyrkan i dagens läge är enig.
I höst väntar alltså svåra frågor. Förnyelse av de tjänstemannarättsliga stadgandena är en nödvändighet till vissa punkter, men problemet är att en annan syn inför på t.ex. prästen, som i hög gra blir en tjänsteman. Kyrkans tro och undervisning tenderar att bli juridiska frågor, medan de ju är teologiska frågor.
Pekka Huokuna valdes till nytt ecklesiastikråd. Idag väljs ny medlem till kyrkostyrelsen efter Huokuna. Pekka Särkiö var den andra kandidaten, han fick 39 röster, medan Huokuna fick 65 (ur minnet taget, ungefärligt så!)
Eftersom rapporteringar från kyrkomötet finns på kyrkans hemsida, redogör jag inte i detalj för alla frågor. Jag ber dem som vill veta att ta kontakt, här i kommentaren, eller per mail.
Idag är det biskop Gustav Björkstrands sista dag i kyrkomötet som ordinarie biskop i Borgå stift. Det är ännu ganska långt kar tills han pensioneras.
Kyrkomötesgruppen kommer att uppvakta biskopen, även om uppvaktningarna sedan när den tiden är inne kommer att bli flera och större.
Det har varit det ena och det andra under de senaste åren - nu skall vi se framåt och se vad Gud har i beredskap för oss envar.
Men jag vill önska biskop Gustav Guds välsignelse, hälsa och krafter för nya uppgifter och meningsfulla dagar och år!
Henrik
P.S. Publicerade denna i misstag på min "normala" blogg, här hör den hemma.
tisdag 5 maj 2009
Kyrkomötesnytt
Idag 5.5 har egentligen ingenting nytt ännu hänt - frågan om åländska kyrkoherdars språkkunskaper i finska gick vidare till utskottet, så också initiativrätt för UK till stiftsfullmäktige. Så frågorna dryftas sen när betänkandena kommer.
Men i utskotten diskuteras nu frågor för fullt. En av de frågeställningar som kan bli en ödesfråga för kyrkan är hur man förhåller sig till diskrimineringen - närmast sedd ur de nu aktuella och kommande hotbilderna när det gäller vår äktenskapslagstiftning. Det är nämligen helt klart att målsättningen är en könsneutral äktenskapslagstiftning, detta sades bland annat i riksdagens behandling av homoadoptionerna i riksdagen.
Det handlar inte om ett angrepp på enskilda människor, utan om den undervisning och vägledning som kyrkan ger i en fråga som är helt tydlig i Guds Ord.
Konstitutionsutskottet skall avge utlåtande, och lagutskottet skall sedan prestera ett betänkande som ligger till grund för beslutet i höst.
Hälsn från Åbo
Henrik
Men i utskotten diskuteras nu frågor för fullt. En av de frågeställningar som kan bli en ödesfråga för kyrkan är hur man förhåller sig till diskrimineringen - närmast sedd ur de nu aktuella och kommande hotbilderna när det gäller vår äktenskapslagstiftning. Det är nämligen helt klart att målsättningen är en könsneutral äktenskapslagstiftning, detta sades bland annat i riksdagens behandling av homoadoptionerna i riksdagen.
Det handlar inte om ett angrepp på enskilda människor, utan om den undervisning och vägledning som kyrkan ger i en fråga som är helt tydlig i Guds Ord.
Konstitutionsutskottet skall avge utlåtande, och lagutskottet skall sedan prestera ett betänkande som ligger till grund för beslutet i höst.
Hälsn från Åbo
Henrik
måndag 4 maj 2009
Kyrkoherde och annat
Idag har kyrkomötet inletts med mässa i den gamla och vackra S:t Marie kyrka. Biskop Seppo Häkkinen predikade och fungerade som liturg, biträdd av präster och lekmän från St Michels stift.
Kyrkan är öppen för alla, men inte för allt, sade biskop Häkkinen bl.a i sin predikan över Joh 14:1-6. Han betonade kristendomens unika värden, och att Jesus Kristus är sanningen, den enda vägen till Gud. I en tid som präglas av pluralism och mångkultur är det viktigt att framhålla detta.
Den längsta diskussionen - remissdebatt - gällde valet av kyrkoherde. Åsiktena är mycket delade, en del håller hårt på det gamla systemet med direkta val, andra förespråkar en förändring, där valet anförtros församlingsråd eller fullmäktige (beroende på församlingens organisation). I debatten framkom tydligt att frågan i hög grad gäller profileringen av kyrkoherden, dvs vad man väljer. Större beredskap att leda församlingen i egenskap av dess personalchef och förvaltningschef betonades.
Kyrkomötets andra viceordf. Timo Sahi sade öppet att det förefaller som om en majoritet bakom förslaget att kyrkoherden väljs genom indriekta val (av förtroendeorgan) inte kan fås. Därför antydde han möjligheten att man skulle ha två olika system, ett där khden väljs direkt av församlingsmedlemmar, ett (t.ex. i större församlingar) där församlingsrådet eller kyrkofullmäktige väljer.
Åsikterna är som väntat mycket delade.
Stig Kankkonen talade för direkta val och förundrade sig över logiken i förslaget (bl.a att man på grund av lågt röstningsdeltagande vill byta valsystem, alltså till ett system där röstningsprocenten är lika låg).
Jag delar Kankkonens syn. Jag tror inte att de bara är i små församlingar man vill ha direkta val. Också i Helsingfors finns det sådana som tänker så. Jag anser att man genom andra åtgärder kan förvissa sig om att khden kan leda församlingen: bredda ledarskapet, satsa på utbildningen av kyrkoherdar.
Nu går frågan till Lagutskottet, som skall inbegära utlåtande av Konstitutionsutskottet. Knappast kommer något beslut nu.
I korridorerna diskuteras också vaket av ärkebiskop. Också där är åsikterna delade. Dock finns det åtminstone tillräckligt många som betonar att ärkebiskopen är biskop i ett stift (han bör ha pastoral uppgifter) samtidigt som han är primus inter pares (=den första bland jämlikar). Jag tror inte det i detta skede blir förändringar.
Valet av ecklesiastikråd efter Seppo Häkkinen ser ut att bli en affär mellan två, men detta baserar sig på korridordiskussioner och ännu kan ngt annat namn dyka upp.
De frågor som behandlats idag går till utskott, därför är det skäl att invänta betänkanden först.
Kulturminister Stefan Wallin besökte kyrkomötet idag och höll ett uppskattat anförande, som bl.a innehöll goda nyheter om samfundsskatteandelen, som höjs för åren 2009-2011 (alltså retroaktivt från början av detta år). Om jag minns rätt (kolla detta!) var det från ca 1,75% till 2,55% - vilket innebär en kännbar hjälp i en situation där kyrkans skatteinkomstbortfall är stort.
Hoppas vi kan förvalta möjligheterna rätt och göra rätta prioriteringar i kyrkan!
Kvällen var information (kanske borde man läsa: lobbande?) för HeTa, projektet som skall samordna personal- och ekonomiförvaltningen i kyrkan. 200 anställda...! Jag tänder inte, tror att det blir dubbelkörning, församlingarna måste ändå ha ekonomisk övervakning mm på lokalplanet. Skulle det inte bli billigare genom att köpa ekonomitjänster på närmare håll, och ha en kontakperson som alltid kunde svara på "kvistiga frågor", som skulle bevaka lagstiftning mm? Denna fråga är inte på agendan, men det ser ut som om frågan är avgjord - det kommer!
Här behövs tydliga reaktioner från fältet!
Så hoppas vi på god fortsättning!
hälsn från kyrkomötet
Henrik
Kyrkan är öppen för alla, men inte för allt, sade biskop Häkkinen bl.a i sin predikan över Joh 14:1-6. Han betonade kristendomens unika värden, och att Jesus Kristus är sanningen, den enda vägen till Gud. I en tid som präglas av pluralism och mångkultur är det viktigt att framhålla detta.
Den längsta diskussionen - remissdebatt - gällde valet av kyrkoherde. Åsiktena är mycket delade, en del håller hårt på det gamla systemet med direkta val, andra förespråkar en förändring, där valet anförtros församlingsråd eller fullmäktige (beroende på församlingens organisation). I debatten framkom tydligt att frågan i hög grad gäller profileringen av kyrkoherden, dvs vad man väljer. Större beredskap att leda församlingen i egenskap av dess personalchef och förvaltningschef betonades.
Kyrkomötets andra viceordf. Timo Sahi sade öppet att det förefaller som om en majoritet bakom förslaget att kyrkoherden väljs genom indriekta val (av förtroendeorgan) inte kan fås. Därför antydde han möjligheten att man skulle ha två olika system, ett där khden väljs direkt av församlingsmedlemmar, ett (t.ex. i större församlingar) där församlingsrådet eller kyrkofullmäktige väljer.
Åsikterna är som väntat mycket delade.
Stig Kankkonen talade för direkta val och förundrade sig över logiken i förslaget (bl.a att man på grund av lågt röstningsdeltagande vill byta valsystem, alltså till ett system där röstningsprocenten är lika låg).
Jag delar Kankkonens syn. Jag tror inte att de bara är i små församlingar man vill ha direkta val. Också i Helsingfors finns det sådana som tänker så. Jag anser att man genom andra åtgärder kan förvissa sig om att khden kan leda församlingen: bredda ledarskapet, satsa på utbildningen av kyrkoherdar.
Nu går frågan till Lagutskottet, som skall inbegära utlåtande av Konstitutionsutskottet. Knappast kommer något beslut nu.
I korridorerna diskuteras också vaket av ärkebiskop. Också där är åsikterna delade. Dock finns det åtminstone tillräckligt många som betonar att ärkebiskopen är biskop i ett stift (han bör ha pastoral uppgifter) samtidigt som han är primus inter pares (=den första bland jämlikar). Jag tror inte det i detta skede blir förändringar.
Valet av ecklesiastikråd efter Seppo Häkkinen ser ut att bli en affär mellan två, men detta baserar sig på korridordiskussioner och ännu kan ngt annat namn dyka upp.
De frågor som behandlats idag går till utskott, därför är det skäl att invänta betänkanden först.
Kulturminister Stefan Wallin besökte kyrkomötet idag och höll ett uppskattat anförande, som bl.a innehöll goda nyheter om samfundsskatteandelen, som höjs för åren 2009-2011 (alltså retroaktivt från början av detta år). Om jag minns rätt (kolla detta!) var det från ca 1,75% till 2,55% - vilket innebär en kännbar hjälp i en situation där kyrkans skatteinkomstbortfall är stort.
Hoppas vi kan förvalta möjligheterna rätt och göra rätta prioriteringar i kyrkan!
Kvällen var information (kanske borde man läsa: lobbande?) för HeTa, projektet som skall samordna personal- och ekonomiförvaltningen i kyrkan. 200 anställda...! Jag tänder inte, tror att det blir dubbelkörning, församlingarna måste ändå ha ekonomisk övervakning mm på lokalplanet. Skulle det inte bli billigare genom att köpa ekonomitjänster på närmare håll, och ha en kontakperson som alltid kunde svara på "kvistiga frågor", som skulle bevaka lagstiftning mm? Denna fråga är inte på agendan, men det ser ut som om frågan är avgjord - det kommer!
Här behövs tydliga reaktioner från fältet!
Så hoppas vi på god fortsättning!
hälsn från kyrkomötet
Henrik
tisdag 21 april 2009
Kyrkomötet 2009
I mån av möjlighet kommer jag att skriva några kommentarer från kyrkomötets vårsession, som inleds måndagen den 4 maj.
Frågor som kommer att väcka diskussion är åtminstone förändring av valet av kyrkoherde, som kyrkostyrelsen föreslår att ändras så att valen upphör att vara direkta "folkval". Egentligen bör man understryka att detta inte är någon viljeyttring från kyrkostyrelsens sida, utan man har berett ärendet enligt de riktlinjer som det kyrkomötet förra kyrkomötet drog upp. Sålunda vet man alltså inte vad kyrkostyrelsens medlemmar tänker i denna fråga.
Jag anser nog att val av kyrkoherde hör till församlingsmedlemmarnas omistliga grundrättigheter. Jag kan förstå att ett val förorsakar en del bekymmer. Också det förstår jag att församlingens medlemmar inte alltid har insyn i sådana frågor som också påverkar valet, t.ex. förmågan att leda, förvaltningsberedskap, organisationsförmåga osv. Församlingsrådets och kyrkofullmäktiges medlemmar är ju också församlingsmedlemmar.
Ändå anser jag nog att kyrkoherde skall vara den gudstjänstfirande församlingens herde. I princip skall val av kyrkoherde och församlingens andliga liv hållas så nära varandra som möjligt.
Jag är inte ute för att begränsa rösträtten utan för att rikta röstandet så att man ser och förstår vem man väljer.
Jag har ingenting emot att man har förhandsröstning osv, eller att man försöker underlätta det praktiska röstandet. Men jag är inte entusiastisk över röstningar som förs in i butiker o.dyl., om man inte är det minsta motiverad, så kanske man inte kan rösta.
Fram för allt som inspirerar ett brett val - fram för att alla människor som vill och hör till församlingen verkligen säger sitt genom att rösta. Å andra sidan får det inte bli så att de som aldrig går i kyrkan väljer en herde åt dem som söndag efter söndag och under veckan deltar i församlingens liv. Det tror jag alla människor innerst inne förstår. Som om man skulle välja en ordförande för en förening vars verksamhet man aldrig deltar i.
I BIbeln har vi dock också tydligt betoningen att en herde skall ha förtroende bland dem som "står utanför". Man kan inte oproblematiskt överföra detta, men något kan det nog säga.
De viktiga intentionerna i förslaget att övergå till indirekta val, kan man på annat sätt beakta. T.ex. kan behörigheten att söka kyrkoherdetjänst (åtminstone i större församlingar) genom kyrkoherdeutbildningen göras sådan att församlingsborna kan förvissa sig om att den sökande också klarar av denna sida av kyrkoherdens arbete.
En svår fråga. Men nog viktigt att låta församlingens rösträtt finnas kvar i något annat än val av förtroendevalda. Dessa väljs ju för fyra år, medan en kyrkoherde kan sitta kvar under många år. Som känt.
En annan fråga som är viktig är val av nytt ecklesiastikråd efter Seppo Häkkinen, som utnämndes till biskop i St. Michels stift. Tjänsten har väckt stort intresse. På slutrakan är dock de realistiska kandidaterna färre, kanske 2 eller 3.
Låt oss be nu för kyrkomötet!
Läs också vad de andra ombuden skriver på sina och/eller kyrkpressens blogg(ar)!
Läs och vad KCSA:s rapportering från mötet, som brukar vara ganska utförlig, innehåller!
Jag kommer att försöka kommentera sådana frågor som jag upplever relevanta och som inte skrivits så mycket om i andra sammanhang (kan gälla både omfattning och sakinnehåll, ställningstaganden mm).
Henrik
Frågor som kommer att väcka diskussion är åtminstone förändring av valet av kyrkoherde, som kyrkostyrelsen föreslår att ändras så att valen upphör att vara direkta "folkval". Egentligen bör man understryka att detta inte är någon viljeyttring från kyrkostyrelsens sida, utan man har berett ärendet enligt de riktlinjer som det kyrkomötet förra kyrkomötet drog upp. Sålunda vet man alltså inte vad kyrkostyrelsens medlemmar tänker i denna fråga.
Jag anser nog att val av kyrkoherde hör till församlingsmedlemmarnas omistliga grundrättigheter. Jag kan förstå att ett val förorsakar en del bekymmer. Också det förstår jag att församlingens medlemmar inte alltid har insyn i sådana frågor som också påverkar valet, t.ex. förmågan att leda, förvaltningsberedskap, organisationsförmåga osv. Församlingsrådets och kyrkofullmäktiges medlemmar är ju också församlingsmedlemmar.
Ändå anser jag nog att kyrkoherde skall vara den gudstjänstfirande församlingens herde. I princip skall val av kyrkoherde och församlingens andliga liv hållas så nära varandra som möjligt.
Jag är inte ute för att begränsa rösträtten utan för att rikta röstandet så att man ser och förstår vem man väljer.
Jag har ingenting emot att man har förhandsröstning osv, eller att man försöker underlätta det praktiska röstandet. Men jag är inte entusiastisk över röstningar som förs in i butiker o.dyl., om man inte är det minsta motiverad, så kanske man inte kan rösta.
Fram för allt som inspirerar ett brett val - fram för att alla människor som vill och hör till församlingen verkligen säger sitt genom att rösta. Å andra sidan får det inte bli så att de som aldrig går i kyrkan väljer en herde åt dem som söndag efter söndag och under veckan deltar i församlingens liv. Det tror jag alla människor innerst inne förstår. Som om man skulle välja en ordförande för en förening vars verksamhet man aldrig deltar i.
I BIbeln har vi dock också tydligt betoningen att en herde skall ha förtroende bland dem som "står utanför". Man kan inte oproblematiskt överföra detta, men något kan det nog säga.
De viktiga intentionerna i förslaget att övergå till indirekta val, kan man på annat sätt beakta. T.ex. kan behörigheten att söka kyrkoherdetjänst (åtminstone i större församlingar) genom kyrkoherdeutbildningen göras sådan att församlingsborna kan förvissa sig om att den sökande också klarar av denna sida av kyrkoherdens arbete.
En svår fråga. Men nog viktigt att låta församlingens rösträtt finnas kvar i något annat än val av förtroendevalda. Dessa väljs ju för fyra år, medan en kyrkoherde kan sitta kvar under många år. Som känt.
En annan fråga som är viktig är val av nytt ecklesiastikråd efter Seppo Häkkinen, som utnämndes till biskop i St. Michels stift. Tjänsten har väckt stort intresse. På slutrakan är dock de realistiska kandidaterna färre, kanske 2 eller 3.
Låt oss be nu för kyrkomötet!
Läs också vad de andra ombuden skriver på sina och/eller kyrkpressens blogg(ar)!
Läs och vad KCSA:s rapportering från mötet, som brukar vara ganska utförlig, innehåller!
Jag kommer att försöka kommentera sådana frågor som jag upplever relevanta och som inte skrivits så mycket om i andra sammanhang (kan gälla både omfattning och sakinnehåll, ställningstaganden mm).
Henrik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
