- Budgetförslag för år 2010, verksamhets- och ekonomiplan för åren 2010-2012
- Kyrkostyrelsens framställningar
- Överföring av Strömfors församling till St. Michels stift.
Från stiften
- Återinförande av Annandag pingst
Från utskotten
- Lagutskottets betänkande 2/2009 (de s.k. Tjänstemannarättsliga stadgandena)
- Godkännande av ny arbetsordning för kyrkomötet
Övriga ärenden
- bl.a val av medlemmar i Kyrkans utrikesråd (för de medl och suppl som är i tur att avgå)
Till dessa frågor kan även vissa andra frågor komma upp (utskottsbetänkanden när/om de blir klara). På den finska hemsidan kan du också se när olika frågor behandlas.
Några kommentarer:
Allmänt kan sägas om kyrkans ekonomi att jag tror att kyrkan går mot svårare tider. Det är ganska klart att om det går dåligt för 100% av folket, så går det dåligt för 70-75% av folket, det handlar principiellt om samma tendenser, och i stort sett om samma personer (i samhället och i kyrkan). Samfundsskatten har rasat, vilket drabbar kyrkan. Församlingar varit tvungna att använda egna skattemedel för begravningsväsendet, vilket borde täckas i stort sett med de medel som kommer från kyrkans andel av samfundsskatten.
Jag tror att detta på sikt leder tlll en nödvändig omstrukturering av kyrkan, med färre anställda och mera frivilllighet som resultat. Däremot tror jag inte på den alltför ofta inslagna vägen: att göra allt större enheter, vilket tyvärr drabbar verksamheten-
Annandag pingst
Från två stift har det kommit initiativ om återinförande av annandag pingst. Jag kommer att stöda detta initiativ. Jag tror dock inte att det är en lätt sits, det har också samhälleliga konsekvenser när kyrkan spleade bort denna dag i tiden.
Det är teologiskt konsevent, anser jag, att julen, påsken och pingsten har två firningsdagar. Litet schematiskt och förenklat kunde man kanske säga att den första handlar om högtidens firningsämne, vad Gud har gjort, och den andra dagen talar om dess följder för oss. Jag tror att det kommer en tid när kyrkan inte kan vänta sig att samhället vandrar “hand i hand” med kyrkan. Då måste kyrkan ändå slå vakt om sin egenart.
Tjänstemannarättsliga paketet
Detta håller på att bli en långkörare. Problemet med detta är, som jag ser det, att man gör prästen till en (kommunal) tjänsteman, anställd av kyrkan men till sitt väsen en tjänsteman. Ämbetsteologin körs ner.
Prof. Ilkka Saraviita har i ett begärt utlåtande sagt att kyrkan a) inte alls behöver gå in för en förändring på grund av samhällets lagstiftning som det felaktigt har sagts, b) allra minst behöver ha bråttom. Han hävdar också att hela paketet är bristfälligt berett, bl.a ett av Grundlagsutskottets viktiga betänkanden är inte alls behandlat, däremot bygger framställningen delvis på inadekvata jämförelser.
Jag tror att en mycket viktig fråga i detta gäller frågan om diskriminering. Kyrkan måste behålla denna fråga i egna händer, det handlar bl.a. Om hur kyrkan kan hantera ämbetsfrågan, homosexualiteten och prästers moraliska status osv. Det är viktigt att kyrkan inte “säljer sig” åt samhälle, så att samhällets rättsinstanser skall avgöra vad som är kristen trosutövning och vad som inte är det.
Det är en svår fråga, med många olika åsikter. Viktigt är att kyrkan, som har beviljats långt gående inre autonomi, bevarar och bevakar sin frihet att vara kristen, mitt i en tid av postmodernitet. Att det finns frågor som lösas “kongruent” med samhällets lagstiftning är en annan sak. Det kan gälla språklagstiftning, förvaltningsprinciper osv. Men det får inte innebära att kyrkan blir religiöst eller etiskt neutral.
Så: knäpp händerna och kavla upp ärmarna säger jag till mig själv och alla andra.
Henrik
