Kyrkomötets vårsession 2009

Idag avslutas kyrkomötet. Det har varit långa dagar. Större frågor och mindre frågor.

För min del har det varit mycket utskottsarbete och de avgörande frågorna behandlas i salen först i höst. En av långkörarna är förnyelse av de tjänstemannarättsliga stadganden som i utskottet i mycket kommit att kulminera i diskussionerna om en diskrimineringsparagraf för kyrkan.

En av de konkreta frågeställningar gäller frågan om kyrkans lagstiftning och dess förhållande till allmän lag. De rättegångar som pågått under ett par år nu beror på att kyrkan inte har en egen i lagtext införd markering av vad som kyrkan uppfattar som diskriminering. Då gäller allmän lag. Då prövas också vad som är diskriminering eller trosutövning i allmän domstol, vilket nu som känt har skett.

Några av oss i konstitutionsutskottet anser att kyrkan absolut måste definiera vad som ur kyrkans synvinkel är diskriminering. Dit hör ju bl.a en annan syn på religionsfriheten. Det är en i grundlagen tryggad rättighet, men den kan ju inte inom kyrkan tillämpas så att var och en får tro vad han eller hon vill. Att förutsätta kristen tro och medlemskap i kyrkan är inte diskriminering.

En annan frågeställning som står för dörren är äktenskapet. Om - eller när - äktenskapslagen ändras i könsneutral riktning, kan det betyda att kyrkan inte längre utan diskrimineringsparagraf kan hävda det heterosexuella monogama äktenskapet som enda acceptabla form av äktenskapliga förbund.

En med diskrimineringen nära förbunden fråga gäller religionsutövning. Där tillämpas inte för den evangelisk-lutherska kyrkans i Finland del lagen om jämställdhet, dvs just när det gäller religionsutövning.

En diskrimineringsparagraf skulle åtminstone innebära att frågan skulle kunna hållas som en övertygelsefråga, och en fråga inom kyrkan.

Naturlgtvis bör det sägas att kyrkan har en mycket strängare syn på vad diskriminering är än samhället. Det handlar inte bara om det som är skrivet i lag, det handlar om bakomliggande attityder, det handlar om hjärtat.

Men uppfattningarna går djupt isär i dagens kyrka.

De värsta tappningen - enligt min syn - är den rätt allmänt utbredda uppfattningen att samhällets lagstifning utgör normen, och att kyrkan med kvalificerad majoritet måste stagda om avvikelser. Detta skulle leda till det huvudlösa förfarandet att kyrkan skulle vara tvungen att godkänna sin egen syn på nytt med valificerad majoritet i kyrkomötet, t.ex. vad äktenskapssynen beträffar!

Och, som ett ombud i utskottet sade, det finns knappast en enda fråga där kyrkan i dagens läge är enig.

I höst väntar alltså svåra frågor. Förnyelse av de tjänstemannarättsliga stadgandena är en nödvändighet till vissa punkter, men problemet är att en annan syn inför på t.ex. prästen, som i hög gra blir en tjänsteman. Kyrkans tro och undervisning tenderar att bli juridiska frågor, medan de ju är teologiska frågor.

Pekka Huokuna valdes till nytt ecklesiastikråd. Idag väljs ny medlem till kyrkostyrelsen efter Huokuna. Pekka Särkiö var den andra kandidaten, han fick 39 röster, medan Huokuna fick 65 (ur minnet taget, ungefärligt så!)

Eftersom rapporteringar från kyrkomötet finns på kyrkans hemsida, redogör jag inte i detalj för alla frågor. Jag ber dem som vill veta att ta kontakt, här i kommentaren, eller per mail.

Idag är det biskop Gustav Björkstrands sista dag i kyrkomötet som ordinarie biskop i Borgå stift. Det är ännu ganska långt kar tills han pensioneras.
Kyrkomötesgruppen kommer att uppvakta biskopen, även om uppvaktningarna sedan när den tiden är inne kommer att bli flera och större.

Det har varit det ena och det andra under de senaste åren - nu skall vi se framåt och se vad Gud har i beredskap för oss envar.

Men jag vill önska biskop Gustav Guds välsignelse, hälsa och krafter för nya uppgifter och meningsfulla dagar och år!


Henrik

P.S. Publicerade denna i misstag på min "normala" blogg, här hör den hemma.