Paketet

Idag har de tjänstemannarättsliga stadgandena behandlats, allmän diskussion fördes från kl 13 till kl 17.10.

Diskussionen som fördes var enligt min mening ganska mångsidig, men också på något sätt väldigt laddad. Folk kommenterade halvhögt vissa uttalanden, och motsättningarna är stora.

Lagutskottets ordförande Pirjo Pyhäjärvi (jurist och förvaltningsdomare) höll ett inledande anförande. Det var enligt min mening på många sätt ett bra tal, klokt, sakligt, redigt och utmärkt framfört.

Efter henne talade Pekka Lahdenperä, vicehäradshövning och jurist och medlem i lagutskottet, som tillsammans med Leif Nummela inte hade ställt sig bakom Lagutskottets majoritet, utan som kom med ett avvikande yttrande. Hans anförande var mycket bra, sakligt uppbyggt och mycket innehållsrikt. I sitt anförande hänvisade han till emeritusprofessor Ilkka Saraviitas utlåtande, som några av oss ombud hade bett om. Hans enda chans var att lyfta in Saraviitas text i sitt anförande och be om ordf.s lov att dela ut det åt ombuden.

Saraviitas utlåtande var en het potatis, någon tyckte till och med att det var otillbörligt att komma med ett sakutlåtande i detta skede. Pekka Lahdenperä förklarade att han och Leif Nummela först efter att de lämnat in sitt avvikande yttrande kom att fundera över hållbarheten i vissa argument.

Saraviitas utlåtande kritiserades öppet av flera "tunga" jurister: Risto Voipio, ecklesiastikråd och kyrkans ledande jurist, HFD-ledamoten Irma Telivuo. Också juridiskt sakkunnige Esko (med HD.bakgrund, måste kontrolleras) menade att Saraviita har fel.

Leif Nummelas tal, där han varnade för faran att "i blindo" gå in för statens diskrimineringsparagraf (som gäller om inte kyrkan föreslår en egen formulering som beaktar kyrkans intressen!), retade upenbart många. Nummela ansåg att utvecklingen tydligt går mot den som redan skett i Sverige, och att kyrkan absolut behöver ett skydd. Detta tyckte många inte om att höra och Nummela blev kritiserad för att måla upp "skräckbilder och -scenarier" när han frågade om de som tänker rösta för ett paket utan diskrimineringsparagraf verkligen har insett vad som kan komma.

Teuvo Riikonen, rektor för Säminge-institutet (nära Nyslott) talade om den andlighet som växer nerifrån. Han använde bilden av ett hav där ytströmmarna rör sig åt ett håll, men på djupet finns det andra strömmar som rör sig kanske i helt motsatt riktning. Han klagade över att kyrkan saknar andliga ledare och ett andligt ledarskap, hans tal kom att uppfattas som kritiskt mot ärkebiskopen, och ärkebiskopen sade offentligt att Riikonen bör hålla sig till sak och föreföll inte att se på vilket sätt Riikonens tal anknyt till den fråga som behandlades.

Min bedömning av talet var att det förvisso var ganska fritt, men att Riikonen ville betona det faktum att man inte med regler och direktiv ovanifrån kan lösa sådana frågor som växer nerifrån - såsom andligheten gör, och många av samhällets djupa rörelser: arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen osv osv. Stämningen i salen kanske bidrog till att det som var avsett som humor inte mottogs som sådant, utan alltför bokstavligt.

I flera inlägg betonades vikten av man nu godkänner paketet, och att vi skall återvända till diskrimineringsparagrafen senare.

Stig Kankkonen höll ett vägande inlägg, som utmynnade i förslaget att man bör behandla frågorna som en helhet och i denna helhet bör diskrimineringsparagrafen ingå. Han föreslår i den fortsatta behandlingen att ärendet återremitteras till kyrkostyrelsen för ny beredning och komplettering så att detta (diskrimineringsparagrafen) är med.

MIn bedömning är att Kankkonens förslag kan bli ett "kompromissförslag", men att man i första hand försöker få igenom lagutskottets förslag nu.

Enligt min mening är paketet problematiskt både därför att vi inte har någon uppfattning om hur diskrimineringsparagrafen ser ut, inte vet om den blir godkänd, och särskilt också därför att det tjänstemannarättsliga paketet bygger på ett tänkande som är baserat på ett tjänstemannatänkande. Jag kan heller inte komma ifrån uppfattningen att det hör samman med ett underlättande av att bryta tjänsteförhållanden, och min oro gäller givetvis också det faktum att detta kan komma att gälla personer - läs präster främst - med klassisk kristen trosuppfattning.

I morgon fortsätter behandlingen av detta paket, och det är viktigt att be om vishet och ledning nu.

Jag tror ju att alla starka vindar blåser åt ett visst håll, dvs så att paketet skall godkännas.

För mig är det oerhört viktigt att diskrimineringsfrågan, som bör lösas i ljuset av kyrkans tro och bekännelse (vi bör ha en egen formulering därför att kyrkan i ett postmodern samhälle representerar andra värden), hålls samman med det övriga paketet. Samtidigt tycker jag att det bästa skulle vara att skrota paketet, men lösa vissa öppna frågor genom att lagstifta om tjänsteförhållanden och om diskriminering.

Kyrkan bör skapa förutsättningar för försonliga lösningar - det får inte vara ett lagbrott att försöka leva kristet och följa sin övertygelse. Det får heller inte bli omöjligt att försöka finna lösningar som passar parter med olika uppfattning.

Må Gud hålla sin hand över vår kyrka. Många uttrycker i enskilda diskussioner sin oro över kyrkans enhet och för en framtid för väckelsekristna i en kyrka, som med ganska hård hand går åt många "gammaltroende" kristna.

I utskottsarbetet har frågan om dop med endast en fadder i speciella fall behandlats. Varje person, som skall döpas, bör ha minst två faddrar - det finns situationer när det är svårt. I sådana undantagsfall skall det kunna bli möjligt enligt initiativet, men som ett undantag, inte som en regel. Men denna fråga skall behandlas ännu i plenum.

I kulisserna diskuteras hela tiden ärkebiskopsvalet. Tillsvidare är det bara en kandidat (Seppo Rissanen) som har ställts upp, men några namn nämns flitigt. Det kan ännu dyka upp något biskopligt namn, och kanske ännu något annat.


Henrik