Idag har kyrkomötet inletts med mässa i den gamla och vackra S:t Marie kyrka. Biskop Seppo Häkkinen predikade och fungerade som liturg, biträdd av präster och lekmän från St Michels stift.
Kyrkan är öppen för alla, men inte för allt, sade biskop Häkkinen bl.a i sin predikan över Joh 14:1-6. Han betonade kristendomens unika värden, och att Jesus Kristus är sanningen, den enda vägen till Gud. I en tid som präglas av pluralism och mångkultur är det viktigt att framhålla detta.
Den längsta diskussionen - remissdebatt - gällde valet av kyrkoherde. Åsiktena är mycket delade, en del håller hårt på det gamla systemet med direkta val, andra förespråkar en förändring, där valet anförtros församlingsråd eller fullmäktige (beroende på församlingens organisation). I debatten framkom tydligt att frågan i hög grad gäller profileringen av kyrkoherden, dvs vad man väljer. Större beredskap att leda församlingen i egenskap av dess personalchef och förvaltningschef betonades.
Kyrkomötets andra viceordf. Timo Sahi sade öppet att det förefaller som om en majoritet bakom förslaget att kyrkoherden väljs genom indriekta val (av förtroendeorgan) inte kan fås. Därför antydde han möjligheten att man skulle ha två olika system, ett där khden väljs direkt av församlingsmedlemmar, ett (t.ex. i större församlingar) där församlingsrådet eller kyrkofullmäktige väljer.
Åsikterna är som väntat mycket delade.
Stig Kankkonen talade för direkta val och förundrade sig över logiken i förslaget (bl.a att man på grund av lågt röstningsdeltagande vill byta valsystem, alltså till ett system där röstningsprocenten är lika låg).
Jag delar Kankkonens syn. Jag tror inte att de bara är i små församlingar man vill ha direkta val. Också i Helsingfors finns det sådana som tänker så. Jag anser att man genom andra åtgärder kan förvissa sig om att khden kan leda församlingen: bredda ledarskapet, satsa på utbildningen av kyrkoherdar.
Nu går frågan till Lagutskottet, som skall inbegära utlåtande av Konstitutionsutskottet. Knappast kommer något beslut nu.
I korridorerna diskuteras också vaket av ärkebiskop. Också där är åsikterna delade. Dock finns det åtminstone tillräckligt många som betonar att ärkebiskopen är biskop i ett stift (han bör ha pastoral uppgifter) samtidigt som han är primus inter pares (=den första bland jämlikar). Jag tror inte det i detta skede blir förändringar.
Valet av ecklesiastikråd efter Seppo Häkkinen ser ut att bli en affär mellan två, men detta baserar sig på korridordiskussioner och ännu kan ngt annat namn dyka upp.
De frågor som behandlats idag går till utskott, därför är det skäl att invänta betänkanden först.
Kulturminister Stefan Wallin besökte kyrkomötet idag och höll ett uppskattat anförande, som bl.a innehöll goda nyheter om samfundsskatteandelen, som höjs för åren 2009-2011 (alltså retroaktivt från början av detta år). Om jag minns rätt (kolla detta!) var det från ca 1,75% till 2,55% - vilket innebär en kännbar hjälp i en situation där kyrkans skatteinkomstbortfall är stort.
Hoppas vi kan förvalta möjligheterna rätt och göra rätta prioriteringar i kyrkan!
Kvällen var information (kanske borde man läsa: lobbande?) för HeTa, projektet som skall samordna personal- och ekonomiförvaltningen i kyrkan. 200 anställda...! Jag tänder inte, tror att det blir dubbelkörning, församlingarna måste ändå ha ekonomisk övervakning mm på lokalplanet. Skulle det inte bli billigare genom att köpa ekonomitjänster på närmare håll, och ha en kontakperson som alltid kunde svara på "kvistiga frågor", som skulle bevaka lagstiftning mm? Denna fråga är inte på agendan, men det ser ut som om frågan är avgjord - det kommer!
Här behövs tydliga reaktioner från fältet!
Så hoppas vi på god fortsättning!
hälsn från kyrkomötet
Henrik
måndag 4 maj 2009
tisdag 21 april 2009
Kyrkomötet 2009
I mån av möjlighet kommer jag att skriva några kommentarer från kyrkomötets vårsession, som inleds måndagen den 4 maj.
Frågor som kommer att väcka diskussion är åtminstone förändring av valet av kyrkoherde, som kyrkostyrelsen föreslår att ändras så att valen upphör att vara direkta "folkval". Egentligen bör man understryka att detta inte är någon viljeyttring från kyrkostyrelsens sida, utan man har berett ärendet enligt de riktlinjer som det kyrkomötet förra kyrkomötet drog upp. Sålunda vet man alltså inte vad kyrkostyrelsens medlemmar tänker i denna fråga.
Jag anser nog att val av kyrkoherde hör till församlingsmedlemmarnas omistliga grundrättigheter. Jag kan förstå att ett val förorsakar en del bekymmer. Också det förstår jag att församlingens medlemmar inte alltid har insyn i sådana frågor som också påverkar valet, t.ex. förmågan att leda, förvaltningsberedskap, organisationsförmåga osv. Församlingsrådets och kyrkofullmäktiges medlemmar är ju också församlingsmedlemmar.
Ändå anser jag nog att kyrkoherde skall vara den gudstjänstfirande församlingens herde. I princip skall val av kyrkoherde och församlingens andliga liv hållas så nära varandra som möjligt.
Jag är inte ute för att begränsa rösträtten utan för att rikta röstandet så att man ser och förstår vem man väljer.
Jag har ingenting emot att man har förhandsröstning osv, eller att man försöker underlätta det praktiska röstandet. Men jag är inte entusiastisk över röstningar som förs in i butiker o.dyl., om man inte är det minsta motiverad, så kanske man inte kan rösta.
Fram för allt som inspirerar ett brett val - fram för att alla människor som vill och hör till församlingen verkligen säger sitt genom att rösta. Å andra sidan får det inte bli så att de som aldrig går i kyrkan väljer en herde åt dem som söndag efter söndag och under veckan deltar i församlingens liv. Det tror jag alla människor innerst inne förstår. Som om man skulle välja en ordförande för en förening vars verksamhet man aldrig deltar i.
I BIbeln har vi dock också tydligt betoningen att en herde skall ha förtroende bland dem som "står utanför". Man kan inte oproblematiskt överföra detta, men något kan det nog säga.
De viktiga intentionerna i förslaget att övergå till indirekta val, kan man på annat sätt beakta. T.ex. kan behörigheten att söka kyrkoherdetjänst (åtminstone i större församlingar) genom kyrkoherdeutbildningen göras sådan att församlingsborna kan förvissa sig om att den sökande också klarar av denna sida av kyrkoherdens arbete.
En svår fråga. Men nog viktigt att låta församlingens rösträtt finnas kvar i något annat än val av förtroendevalda. Dessa väljs ju för fyra år, medan en kyrkoherde kan sitta kvar under många år. Som känt.
En annan fråga som är viktig är val av nytt ecklesiastikråd efter Seppo Häkkinen, som utnämndes till biskop i St. Michels stift. Tjänsten har väckt stort intresse. På slutrakan är dock de realistiska kandidaterna färre, kanske 2 eller 3.
Låt oss be nu för kyrkomötet!
Läs också vad de andra ombuden skriver på sina och/eller kyrkpressens blogg(ar)!
Läs och vad KCSA:s rapportering från mötet, som brukar vara ganska utförlig, innehåller!
Jag kommer att försöka kommentera sådana frågor som jag upplever relevanta och som inte skrivits så mycket om i andra sammanhang (kan gälla både omfattning och sakinnehåll, ställningstaganden mm).
Henrik
Frågor som kommer att väcka diskussion är åtminstone förändring av valet av kyrkoherde, som kyrkostyrelsen föreslår att ändras så att valen upphör att vara direkta "folkval". Egentligen bör man understryka att detta inte är någon viljeyttring från kyrkostyrelsens sida, utan man har berett ärendet enligt de riktlinjer som det kyrkomötet förra kyrkomötet drog upp. Sålunda vet man alltså inte vad kyrkostyrelsens medlemmar tänker i denna fråga.
Jag anser nog att val av kyrkoherde hör till församlingsmedlemmarnas omistliga grundrättigheter. Jag kan förstå att ett val förorsakar en del bekymmer. Också det förstår jag att församlingens medlemmar inte alltid har insyn i sådana frågor som också påverkar valet, t.ex. förmågan att leda, förvaltningsberedskap, organisationsförmåga osv. Församlingsrådets och kyrkofullmäktiges medlemmar är ju också församlingsmedlemmar.
Ändå anser jag nog att kyrkoherde skall vara den gudstjänstfirande församlingens herde. I princip skall val av kyrkoherde och församlingens andliga liv hållas så nära varandra som möjligt.
Jag är inte ute för att begränsa rösträtten utan för att rikta röstandet så att man ser och förstår vem man väljer.
Jag har ingenting emot att man har förhandsröstning osv, eller att man försöker underlätta det praktiska röstandet. Men jag är inte entusiastisk över röstningar som förs in i butiker o.dyl., om man inte är det minsta motiverad, så kanske man inte kan rösta.
Fram för allt som inspirerar ett brett val - fram för att alla människor som vill och hör till församlingen verkligen säger sitt genom att rösta. Å andra sidan får det inte bli så att de som aldrig går i kyrkan väljer en herde åt dem som söndag efter söndag och under veckan deltar i församlingens liv. Det tror jag alla människor innerst inne förstår. Som om man skulle välja en ordförande för en förening vars verksamhet man aldrig deltar i.
I BIbeln har vi dock också tydligt betoningen att en herde skall ha förtroende bland dem som "står utanför". Man kan inte oproblematiskt överföra detta, men något kan det nog säga.
De viktiga intentionerna i förslaget att övergå till indirekta val, kan man på annat sätt beakta. T.ex. kan behörigheten att söka kyrkoherdetjänst (åtminstone i större församlingar) genom kyrkoherdeutbildningen göras sådan att församlingsborna kan förvissa sig om att den sökande också klarar av denna sida av kyrkoherdens arbete.
En svår fråga. Men nog viktigt att låta församlingens rösträtt finnas kvar i något annat än val av förtroendevalda. Dessa väljs ju för fyra år, medan en kyrkoherde kan sitta kvar under många år. Som känt.
En annan fråga som är viktig är val av nytt ecklesiastikråd efter Seppo Häkkinen, som utnämndes till biskop i St. Michels stift. Tjänsten har väckt stort intresse. På slutrakan är dock de realistiska kandidaterna färre, kanske 2 eller 3.
Låt oss be nu för kyrkomötet!
Läs också vad de andra ombuden skriver på sina och/eller kyrkpressens blogg(ar)!
Läs och vad KCSA:s rapportering från mötet, som brukar vara ganska utförlig, innehåller!
Jag kommer att försöka kommentera sådana frågor som jag upplever relevanta och som inte skrivits så mycket om i andra sammanhang (kan gälla både omfattning och sakinnehåll, ställningstaganden mm).
Henrik
måndag 22 december 2008
Förneka eller förundra sig?
De många diskussioner som i olika sammanhang har förts om jungfrufödelsen har ännu en gång blottat en av de stora brister som finns i tidens kristendomsuppfattning.
Glädjande många har sett att frågan om vad kristna tror eller tycker om jungfrufödelsen är en fråga som inte bara kan avfärdas med ett dylikt konstaterande.
Jag minns en numera avliden biskop, som sade att hans fru inte läser med i orden avlad av den Helige Ande, född av jungfru Maria, för hon kan inte tro det. Biskopen själv sade att han heller inte tror det, men att han ändå läser med i trosbekännelsens formulering.
Men betecknande var att då - för 40 år sedan - kom de allvarligare invändningarna mot kristen tro mera i akademiska eller i privata sammanhang. Man förde inte detta till torgs. Allra minst sades detta i förkunnelsen. Där var man traditionell, och många undrade hur samma teologer i predikstolen och i föreläsningskatedern kunde ha så olika uppgifter.
Jag ser att en av de största faran för kristna i vår tid är en kristendom som är substanslös. Man tror nog, men vet inte på vad, eller rättare sagt vem (2 Tim. 1:12). Det är kunskapsbrist om den tro, som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Judas v. 3).
Församlingarnas stora utmaning är att undervisa unga kristna och unga som kristna i den kristna tron..
Men en annan fara, som säkert ligger på lur, är rationaliserandet. Att vi ska förstå allt, att allt skall kunna kläs i mänskliga ord, att vi skall kunna förklara allt, också undret, likasom.
Jag tror vi missar något här. Något väsentligt. Nämligen Marias gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Hon blev inte färdig, hon förundrade sig. Det är ju dels ett uttryck för att bli överraskad, att inte förstå men också att ta emot det man inte förstår men vill förstå. Förståelsen är däremot en längre process.
Det finns en spänning mellan förnekelsens avvisande och förundradet. Egentligen är rationalismen och förnekelsen släkt med varann.
Därmed har jag inte sagt att inte tron innehåller mycket sådan som är rationellt, som kan påvisas, som är historiskt, verifierbart och prövbart.
Men undret, erkannerligen julens under kan förståndet inte få grepp om mer än aningsvis.
De attityder och reaktioner som mötte de första kristna är säkert uttryck för kristen jul:
"mycket förskräckta",
de skyndade i väg
alla som hörde det förundrade sig
Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
Må Gud hjälpa oss att undvika förnekelsens, och kanske också rationaliseringens villospår, och få nåden att som far också denna jul få förundra oss och bli uppfallda en mycket stor glädje.
Henrik
Glädjande många har sett att frågan om vad kristna tror eller tycker om jungfrufödelsen är en fråga som inte bara kan avfärdas med ett dylikt konstaterande.
Jag minns en numera avliden biskop, som sade att hans fru inte läser med i orden avlad av den Helige Ande, född av jungfru Maria, för hon kan inte tro det. Biskopen själv sade att han heller inte tror det, men att han ändå läser med i trosbekännelsens formulering.
Men betecknande var att då - för 40 år sedan - kom de allvarligare invändningarna mot kristen tro mera i akademiska eller i privata sammanhang. Man förde inte detta till torgs. Allra minst sades detta i förkunnelsen. Där var man traditionell, och många undrade hur samma teologer i predikstolen och i föreläsningskatedern kunde ha så olika uppgifter.
Jag ser att en av de största faran för kristna i vår tid är en kristendom som är substanslös. Man tror nog, men vet inte på vad, eller rättare sagt vem (2 Tim. 1:12). Det är kunskapsbrist om den tro, som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Judas v. 3).
Församlingarnas stora utmaning är att undervisa unga kristna och unga som kristna i den kristna tron..
Men en annan fara, som säkert ligger på lur, är rationaliserandet. Att vi ska förstå allt, att allt skall kunna kläs i mänskliga ord, att vi skall kunna förklara allt, också undret, likasom.
Jag tror vi missar något här. Något väsentligt. Nämligen Marias gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Hon blev inte färdig, hon förundrade sig. Det är ju dels ett uttryck för att bli överraskad, att inte förstå men också att ta emot det man inte förstår men vill förstå. Förståelsen är däremot en längre process.
Det finns en spänning mellan förnekelsens avvisande och förundradet. Egentligen är rationalismen och förnekelsen släkt med varann.
Därmed har jag inte sagt att inte tron innehåller mycket sådan som är rationellt, som kan påvisas, som är historiskt, verifierbart och prövbart.
Men undret, erkannerligen julens under kan förståndet inte få grepp om mer än aningsvis.
De attityder och reaktioner som mötte de första kristna är säkert uttryck för kristen jul:
"mycket förskräckta",
de skyndade i väg
alla som hörde det förundrade sig
Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
Må Gud hjälpa oss att undvika förnekelsens, och kanske också rationaliseringens villospår, och få nåden att som far också denna jul få förundra oss och bli uppfallda en mycket stor glädje.
Henrik
torsdag 8 maj 2008
En sista hälsning...
Idag har kyrkomötet haft en arbetsfylld dag. Vi har bl.a valt representanter till kyrkostyrelsen. För oss inom Borgå stift är det glädjande att Freja Häggblom blev enhälligt vald. Hon kan t.o.m. ha chansen att bli viceordf., det återstår att se.
Det var en annorlunda dag. Utvecklandet av parokialprincipen diskuterades livligt. En del ombud från Uleåborgs stift, men också andra, föreslog att parokialprincipen (att man tillhör den församling på vars område man bor) borde lättas upp litet och kompletteras (inte: ersättas) med frihet att tillhöra en annan församling än den församling på vars område man bor, och även öppna för personförsamlingar.
Idag talades det också om gudstjänstens förnyelse (inte bara högmässans, utan hela gudstjänstlivets förnyelse). Pekka Simojoki, och Riku Rinne, både frimodiga evangelister med starkt inflytande bland särskilt unga vuxna och ungdomar, ville förnya mycket av det som kyrkan gör.
Mina rapporteringar kom nog litet av sig, och jag tror nog att de flesta förstår att inspirationen helt enkelt brast.
Så denna gång sätter jag punkt här. Men jag står nog - liksom säkert också de andra ombuden - till förfogande om någon vill veta mera, kanske för mitt vidkommande om någon tid.
Nu har jag kommit hem, för jag ska jordfästa en ung man. Så nu hänvisar jag till kyrkans hemsidor.
Tack för mig.
Henrik
Det var en annorlunda dag. Utvecklandet av parokialprincipen diskuterades livligt. En del ombud från Uleåborgs stift, men också andra, föreslog att parokialprincipen (att man tillhör den församling på vars område man bor) borde lättas upp litet och kompletteras (inte: ersättas) med frihet att tillhöra en annan församling än den församling på vars område man bor, och även öppna för personförsamlingar.
Idag talades det också om gudstjänstens förnyelse (inte bara högmässans, utan hela gudstjänstlivets förnyelse). Pekka Simojoki, och Riku Rinne, både frimodiga evangelister med starkt inflytande bland särskilt unga vuxna och ungdomar, ville förnya mycket av det som kyrkan gör.
Mina rapporteringar kom nog litet av sig, och jag tror nog att de flesta förstår att inspirationen helt enkelt brast.
Så denna gång sätter jag punkt här. Men jag står nog - liksom säkert också de andra ombuden - till förfogande om någon vill veta mera, kanske för mitt vidkommande om någon tid.
Nu har jag kommit hem, för jag ska jordfästa en ung man. Så nu hänvisar jag till kyrkans hemsidor.
Tack för mig.
Henrik
tisdag 6 maj 2008
Utskottsplatser
De svenska ombuden är placerade i följande utskott:
Lagutskottet
Peter Lindbäck
(Leif Nummela är också med från Tfors stift)
Konstitutionsutskottet
Helene Liljeström
Henrik Perret
Handboksutskottet
Gustav Björkstrand (ordf.)
Förvaltningsutskottet
Stig Kankkonen
Ekonomiutskottet
Åsa A. Westerlund
Allmänna utskottet
Görel Ahlnäs
Kansliutskottet
Expeditionsutskottet
Henrik Perret
Dessa uppifter kommer säkert på kyrkans hemsida i fullständigare form (för de andras stiftens vidkommande). Igår talades det om att Gustav Björkstrand också skulle ha varit medlem i lagutskottet, men detta lär inte vara möjligt, så Gustav är ordf för Handboksutskottet, och dessutom elektor.
Vi återkommer!
Henrik
Lagutskottet
Peter Lindbäck
(Leif Nummela är också med från Tfors stift)
Konstitutionsutskottet
Helene Liljeström
Henrik Perret
Handboksutskottet
Gustav Björkstrand (ordf.)
Förvaltningsutskottet
Stig Kankkonen
Ekonomiutskottet
Åsa A. Westerlund
Allmänna utskottet
Görel Ahlnäs
Kansliutskottet
Expeditionsutskottet
Henrik Perret
Dessa uppifter kommer säkert på kyrkans hemsida i fullständigare form (för de andras stiftens vidkommande). Igår talades det om att Gustav Björkstrand också skulle ha varit medlem i lagutskottet, men detta lär inte vara möjligt, så Gustav är ordf för Handboksutskottet, och dessutom elektor.
Vi återkommer!
Henrik
måndag 5 maj 2008
Första dagen
Första dagen här har mest gått i konstitueringens tecken: vi har valt elektorer från stiftet, Åsa A. Westerlund och Stig Kankkonen, dessutom är Gustav med som elektor (utsedd av biskoparna m.fl.).
Ikväll sitter elektorerna och funderar främst på utskotten, i morgon på morgonen klarnar var vi skall arbeta. Ett viktigt val, med många "undervattensströmmar" tror jag.
Vi har också idag valt viceordförande, första viceordf. blev Kaisa Rönkä (tidigare 2. v.ordf) och andra viceordförande blev Timo Sahi (tidigare 1. viceordf.).
MIn bedömning är att det var ett "feministiskt val", men man kan också se det som ett profilval - där man ville signalera att kyrkan förhåller sig jämlikt till förtroendeposter.
IDag hade vi också besök av kulturminister Stefan Wallin, som bjöd på kaffe och kaka.
Ärkebiskopen talade om kyrkans andliga uppgift, många visa ord, som nog i viss mening är svårtolkade i ljuset av den praxis som nu råder i kyrkan (kyrkans andliga uppgift är det viktigaste, kyrkan skall i ord och handling visa att det andliga är viktigast...). Var och en må bedöma hur detta sker.
I ombudsinitiativ skymtar nog redan parförhållanden (hur de skall kunna aktualiseras och belysas mångsidigt i skriftskolan), och enligt uppgift kommer såväl tjänstemannalagpaketet och frågan om välsignelse av registrerade par upp under denna kyrkomötesperiod - angående den senare frågan har en av de finska biskoparna sagt att han tror att frågan inte hinner behandlas under denna period.
Trots allt har andan åtminstone i detta skede varit god. Också under tidigare kyrkomöten har jag haft anledning att konstatera att andan ofta varit bättre i kyrkomötet än i andra sammanhang. Dock har det funnits undantag, när det varit ganska tryckande i kyrkomötet.
Låt oss be att Andens vind blåser över oss alla!
Henrik
P.S. Jag har valt att skriva ganska personligt färgat, jag hoppas att rapporteringen inte skyms av att jag ibland tydligt ger till känna var jag själv står.
Nu bör det dessutom vara möjligt att kommentera - tack för kontakt! Visste inte att "normalvärdet" för inställningen var att man inte kan kommentera.
Ikväll sitter elektorerna och funderar främst på utskotten, i morgon på morgonen klarnar var vi skall arbeta. Ett viktigt val, med många "undervattensströmmar" tror jag.
Vi har också idag valt viceordförande, första viceordf. blev Kaisa Rönkä (tidigare 2. v.ordf) och andra viceordförande blev Timo Sahi (tidigare 1. viceordf.).
MIn bedömning är att det var ett "feministiskt val", men man kan också se det som ett profilval - där man ville signalera att kyrkan förhåller sig jämlikt till förtroendeposter.
IDag hade vi också besök av kulturminister Stefan Wallin, som bjöd på kaffe och kaka.
Ärkebiskopen talade om kyrkans andliga uppgift, många visa ord, som nog i viss mening är svårtolkade i ljuset av den praxis som nu råder i kyrkan (kyrkans andliga uppgift är det viktigaste, kyrkan skall i ord och handling visa att det andliga är viktigast...). Var och en må bedöma hur detta sker.
I ombudsinitiativ skymtar nog redan parförhållanden (hur de skall kunna aktualiseras och belysas mångsidigt i skriftskolan), och enligt uppgift kommer såväl tjänstemannalagpaketet och frågan om välsignelse av registrerade par upp under denna kyrkomötesperiod - angående den senare frågan har en av de finska biskoparna sagt att han tror att frågan inte hinner behandlas under denna period.
Trots allt har andan åtminstone i detta skede varit god. Också under tidigare kyrkomöten har jag haft anledning att konstatera att andan ofta varit bättre i kyrkomötet än i andra sammanhang. Dock har det funnits undantag, när det varit ganska tryckande i kyrkomötet.
Låt oss be att Andens vind blåser över oss alla!
Henrik
P.S. Jag har valt att skriva ganska personligt färgat, jag hoppas att rapporteringen inte skyms av att jag ibland tydligt ger till känna var jag själv står.
Nu bör det dessutom vara möjligt att kommentera - tack för kontakt! Visste inte att "normalvärdet" för inställningen var att man inte kan kommentera.
Personförsamlingar
Jag har nu hört att ett förslag som går ut på undersöka frågan om s.k. personförsamlingar kommer att inlämnas. Det är egentligen många olika grupper inom kyrkan som har funderat på vilken lösningen vore på många olika problem skulle vara.
Biskop Mikko Heikka har påtalat storstadsmiljöns församlingar, där t.ex. unga familjer flyttar flere gånger med församlingsbyte som följd varje gång. Det finns också många andra grupper som har annat gemensamt än närområdet, som den s.k. parokialprincipen bygger på.
Enligt uppgift är man inte ute efter att skapa elitistiska församlingar, en församling uppstår inte genom att medlemmarna väljer sig själv och varandra, men det kan finnas behov av kompletterande aspekter. Så har för övrigt också ärkebiskopen Canterbury sagt för den anglikanska kyrkans del.
En annan fråga om berörs av detta är frågan vilken framtid de nordiska folkkyrkorna kommer att ha. Många tror att deras tid är förbigående oberoende av vad vi tycker.
Enligt min mening har kyrkan all orsak att seriöst försöka sätta sig in i alla goda lösningar och alla erfarenheter också från andra länder.
Jag återkommer senare med mera information.
Förslaget, som jag nu sett i preliminär version, går ut på att se över parokialprincipen, och också skilja kommungränser och församlingsgränser från varann, att skapa större beredskap för att kyrkan kan finna sina egna lösningar utan att alltid snegla på hur frågor är lösta på den kommunala sidan.
Det initiativ som jag trodde att hade en dimension av samkönade parförhållanden (beroende på ordet "mångsidigt" undervisa om parförhållanden i skriftskolan), har sannolikt ingenting med annat än äktenskap och samboförhållanden att göra.
Ett initiativ berör också frågan om hur de kyrkliga valen kunde göras till ett enda val - vilket för övrigt kyrkomötet för något år sedan redan avvisade...
I morgon onsdag kl 12 går tiden ut för nya initiativ. Efter det vet man mera.
I dagens Hbl fanns några rader som jag nu inte är särskilt glad över, som kanske någon kan förstå. Min avsikt har inte varit att demonstrera eller vara dramatiskt. Ingen har frågat om orsaken, men jag kan säga så mycket att det handlar om flera orsaker. Tyvärr.
Den person som i Hbl utpekades som en som tagit ledigt från kyrkomötet för att slippa gudstjänsten (det var andemeningen) är helt oskyldig. Leif Nummela, som det handlade om, var på tjänsteresa norr om polcirkeln (mötesserie i norra Sverige, om kom helt enkelt inte därifrån förrän måndag kväll.
Henrik
Biskop Mikko Heikka har påtalat storstadsmiljöns församlingar, där t.ex. unga familjer flyttar flere gånger med församlingsbyte som följd varje gång. Det finns också många andra grupper som har annat gemensamt än närområdet, som den s.k. parokialprincipen bygger på.
Enligt uppgift är man inte ute efter att skapa elitistiska församlingar, en församling uppstår inte genom att medlemmarna väljer sig själv och varandra, men det kan finnas behov av kompletterande aspekter. Så har för övrigt också ärkebiskopen Canterbury sagt för den anglikanska kyrkans del.
En annan fråga om berörs av detta är frågan vilken framtid de nordiska folkkyrkorna kommer att ha. Många tror att deras tid är förbigående oberoende av vad vi tycker.
Enligt min mening har kyrkan all orsak att seriöst försöka sätta sig in i alla goda lösningar och alla erfarenheter också från andra länder.
Jag återkommer senare med mera information.
Förslaget, som jag nu sett i preliminär version, går ut på att se över parokialprincipen, och också skilja kommungränser och församlingsgränser från varann, att skapa större beredskap för att kyrkan kan finna sina egna lösningar utan att alltid snegla på hur frågor är lösta på den kommunala sidan.
Det initiativ som jag trodde att hade en dimension av samkönade parförhållanden (beroende på ordet "mångsidigt" undervisa om parförhållanden i skriftskolan), har sannolikt ingenting med annat än äktenskap och samboförhållanden att göra.
Ett initiativ berör också frågan om hur de kyrkliga valen kunde göras till ett enda val - vilket för övrigt kyrkomötet för något år sedan redan avvisade...
I morgon onsdag kl 12 går tiden ut för nya initiativ. Efter det vet man mera.
I dagens Hbl fanns några rader som jag nu inte är särskilt glad över, som kanske någon kan förstå. Min avsikt har inte varit att demonstrera eller vara dramatiskt. Ingen har frågat om orsaken, men jag kan säga så mycket att det handlar om flera orsaker. Tyvärr.
Den person som i Hbl utpekades som en som tagit ledigt från kyrkomötet för att slippa gudstjänsten (det var andemeningen) är helt oskyldig. Leif Nummela, som det handlade om, var på tjänsteresa norr om polcirkeln (mötesserie i norra Sverige, om kom helt enkelt inte därifrån förrän måndag kväll.
Henrik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
